Vem hade trott att livet skulle ta en sådan bra vändning. Att åka till Australien är det bästa jag har gjort och inte bara har det vidgat mina vyer utan även gett mig bättre självförtroende och (om möjligt) ännu mer kärlek till resandet. Dessutom har jag och Mims kommit varandra så när att vi börjar bli som ett gammalt gift par. Haha, love it! 

Har träffat så sjukt många underbara (och mindre underbara iofs) människor här i Australien och har alltid känt mig välkommen överallt. Man har sina ups and downs men här verkar det som att jag kan leva mer i nuet och mer ups än downs om man säger så. Visst kan jag längta ihjäl mig efter mina fina vänner och underbara familj där hemma, men faktum är att jag inte har hemlängtan.

Det enda jag är lite orolig över är pengar, jag måste skaffa mig ett annat jobb och jobba som fan i två månader och sedan är jag på god fot igen. Pengar är alltid ett problem för mig då jag är en shopoholic och dålig på att spara, men har tack gode gud inte shoppat alls mycket under tiden i Australien, inte i närheten av vad jag gjorde hemma. Orsak? Skitväder och beslutsångest, men tycker ändå jag gjort framsteg.

Tips till alla därhemma: RES!

Julia på Carlton, som ligger på Bourke Street

Mycket har hänt på en månad. Svensk midsommar har firats ihop med endast tyskar ( och australiensare), jag har fått ett nytt jobb och sagt upp mig också, jobbade där i en vecka. Jag antar att jag inte är gjord att vara städerska. Jag har även bokat biljett till Thailand och åker ifrån Australien den artonde September. Gah! Är så himla spänd och nervös, men samtidigt så ska det bli otroligt tråkigt att lämna Australien, därför letar jag utbildningar i Melbourne och hoppas på att komma tillbaka förr eller senare, å andra sidan finns det så mycket jag vill se att jag inte riktigt vet var i världen jag ska börja. Well, Australien sex månader och Thailand på det är väl iallafall en bra början. Så ja, om två månader sticker jag till Thailand och ligger på en strand, jobbar på GG och har det bäst i värmen!

Bild ifrån Rhodos-2011

Mimmi och jag, tre timmar för sent!

Tristan och Eva, hade gått in för det!

Jag och Eva

Efter ynka "två glas vin" föll DJ:s ögon mystiskt ihop och stannade så hela kvällen.

Mimmi, jag och Lisa nr.2.

Efter en fruktansvärd bakfylla och en alldeles för sen dusch, väntan på Lisa i en timme, var vi äntligen på väg till Tristans fest, tre timmar sena. Det gjorde egentligen ingenting för festen började klockan två.

Vi valde att ta en taxi och träffade en riktigt trevlig chaffis, som bjöd på kakor och var allmänt trevlig- trodde vi. Sedan började han prata om att folk försvann spårlöst, sa fuck, fucked och fucking alldeles för många gånger och vi fick reda på saker som att om vi visade oss fulla på stan, offentligt, skulle vi "get fucked by Australia". Mycket udda man.

Festen var hursomhelst rolig och vi hade många roliga diskussioner och drack mycket vin, vad kan man säga, bakfyllan släpple i allafall. Dagen efter mådde vi mindre bra, men det var det värt.

I tisdags var jag också ute och festade med till en början bara Jason på Room. Där träffade jag världens grymmaste tjej- Lady Di! Hon var den grymaste personen någonsin och vi har seriöst haft precis samma barndom i mångt och mycket. Dock tappade jag bort min mobil och tror inte jag kommer att återfå den den här gången:( Otur, men har haft den i ett år och det är väl rekord för att vara mig:/ 

Vi åt mat till överpriser också, det hör ju nästan till sådana där små festivaler. Mimmi tillbad även något högre väsen genom att slå på en klocka, buga och önska sig något, sedan fick hon ett armband för mödan.

Det var en härlig dag iallafall och vi gick promenader längs kanalen som rinner genom Melbourne och åt donuts i höstsolen.

Jag och Lisa

Julia

Mimmi i bön. "Gud hör bön". 

Promenad

Min kamera har fått fnatt och har sedan vi kom hit levt sitt eget liv på något vis. Ibland slutar den andas för ett tag och ibland får den nog och dör. Ibland verkar den dock vilja mig väl och förevigar en del poser perfekt!

Mina nya fina brillor kom med, de fick jag av Julia, hon hade hittat dem och tyckte de var lustiga men gav bort dem då jag dog för dem. Les Specs är det också, ibland ska man ha tur.

Ska verkligen försöka ta med den i morgon, men vill den inte så vill den inte. Ibland tänker jag att jag börjar bli gammal, men så kommer jag på allt jag hunnit med redan och alla saker jag vill hinna med. Har faktiskt bott i England, Grekland och för att inte tala  om Alingsås;)
Har hunnit haft ett antal pojkvänner, träffat sjuka människor ( gör jag iofs fortfarande) och rest så mycket jag haft råd med. Nu väntar ännu en resa och så vill jag u stadga mig lite också. Med det menar jag lägenhet och jobb hemma i Sverige. 
Tyck jag är misslyckad, men jag tror ibland att det är vad jag vill. Hur vet man det förresten? Hur gör folk?! Ingen ordning och reda på mig alls nuförtiden. Hit och dit och överallt. But I like it!

Nej, nu är det slut på självplågeriet här. Faktum är att jag trivs, jag har bra vänner här och ett bra jobb. Tiden går så fort här att jag undrar om det är något skevt med den här i Australien.

I morgon ska jag på en mexikansk fest hos min kollega Tristan! Yey! Äntligen lite fest i tillvaron! Lovar massa kort och såklart en grym kväll på det.

Dagens tips blir även denna bok, som jag inte kan sluta läsa. Tar med mig den överallt, det är nästan så att jag övervägde duscha med den. Dårens Dotter, heter den. Får mig att tänka på min farmor, Farbror Jan och så Pappa såklart. Läs den alla ni!

Så var längesedan jag bloggade igen. Vi har ju inte längre grannens internet och har inte riktigt prioriterat internet heller.

Livet i Melbourne börjar bli lite av ett vanligt liv, med jobb, vänner , fest och allt var det innebär. Jag gillar det, ger mig en falsk trygghet på något vis men samtidigt så funderar jag på vad nästa stopp blir. Letar ett till jobb, dagtidsjobb, för att kunna spara pengar och så vidare. I natt drömde jag att jag åkte hem och kom på, innan jag ens hunnit träffa hela min familj eller mina vänner att det var den mest värdelösa idén jag kommit på någonsin och beslöt mig för att åka tillbaka med första bästa plan hem och hann i tid till jobbet till och med.

Jag vet inte, det är väl sådan jag är på något vis. Spontan, full med idéer och rastlös som aldrig riktigt vet vad jag vill göra. Jag får följa med livet på något vis och inte tvärtom.

Tre av mina fina vänner tar examen efter 3-4 år av plugg. Grattis underbaringar, vad duktiga ni är! Får mig att bli lite sugen på att plugga också, jag menar, man måste ju ha en utbildning. Jag vet att det är många som avundas att jag är ute och reser och så vidare och ja, jag klagar inte. Jag tycker om frihetskänslan som resandet ger, men å andra sidan blir det mer som en dröm än ett liv och man kanske växer som människa och person, men det blir aldrig någon fast punkt i mitt liv. Jag vet inte, har haft många tankar om vad jag vill göra på sistone, jobba i Thailand, flygvärdninna eller börja plugga. Kanske flytta till en annan stad eller så, men är trött på att bestämma saker som aldrig blir av så jag försöker verkligen leva i nuet, även om det är svårt för mig. Just nu är jag lycklig i kalla Melbourne och det tänker jag fortsätta vara.

 

 

Så vad har hänt? En rolig sak var väl när jag, Eva, Alex och DJ från jobbet var tvungna att skaffa ett RSA ( australienskt alkoholtillstånd som man måste ha när man jobbar kring alkohol.) Det vräkte ner regn, gatorna var floder och vi hade bara två små paraplyer som vi var tvugna att dela, vilket betydde att hälften av oss var dränkta. Så går vi till platsen där Eva "var hundra procent säker" på att det skulle vara. Efter en halvtimme kom hon på att det visst inte var den adressen, så vi går till den andra plasten, bara några hus bort. De hade lektion och man var tvungen att vänta utomhus, vilket vi inte ville då de som sagt regnade en del. Vi beslöt oss för att ta en kaffe någonstans, men hittade inget café, så vi gick till en backpackers-pub nära Victoria Market. Inget kaffe, men öl. Haha! Vem gör sånt innan ett RSA?  En mycket underlig pub var det, med ett fejkträd mitt i puben, en gammal hund som gick runt och somnade på DJ:s fötter, dock en mycket trevlig ägare.

 

 

Oj, ingen kommer orka läsa den här texten insåg jag just. Men vad gör det, ni tittar ju ändå bara på bliderna;)
Ska dock bli bättre på att uppdatera, om jag inte blir för lat, vill säga. Får väl nästan be om ursäkt för det extremt bleka ansiktet jag fått. Alltså, jag har inte varit såhära grön-blek på flera år tror jag. Vantrivs verkligen, men det är inget att göra åt. Får dra upp längs kusten så fort jag sparat lite antar jag.

Saknar er alla därhemma!
Kyss och puss!
/Lisa