Är så jävla besviken på mig själv. Att jag alltid hoppas och ber men att jag fortfarande fuckar upp. Kan inget annat säga än att jag hatar sättet jag är på ibland. Känner mig som om världen är en topp och jag står på den. Dessutom hatar jag att jag är så känslig över en del saker. Något som inte ens borde göra mig ledsen känns som om jag bara vill hoppa ner. Fanfanfan.

Kommer varken hinna eller orka blogga idag. Helst inte prata i telefon heller. Låt mig vara, typ. Har ändå fullt upp, för ska hämta Jeanette i Strömstad.