Har tänkt jättemycket på jämnställdhet och så vidare på sistone. Eller rättare sagt sedan jag hörde några damer ( 30-45 år gamla)prata om hur de hade det hemma. Jag menar, allting ska vara så himla lika hela tiden, pappaledigt, det ska vara 50/50 med städning, tvättning, matlagning och barnpassning. Är man tillräckligt naiv kanske man tror att det är så här det är i de flesta hem. Det tror inte jag ett öre på. Hursomheslt började de att diskutera. Det började med att de tyckte att det skulle vara jämnställt, men när diskussionen var över hade de kommit fram till att de själva inte ens lät sina män hjälpa till! Alltså, männen fick inte städa hemma, de fick inte diska och de fick inte tvätta för att de gjorde fel. Dessa fem kvinnor kom nog fram till att det enda männen fick göra var att tvätta fönster. För att kunna förändra saker så att det ska bli jämnställt måste hela tankesättet förändras. Vi kvinnor har rätt till att inte göra allting hemma, men då måste vi ju chilla lite också. För kontrollbehov är vi otroligt bra på. Nu pratar jag väldigt generellt, men jag tror ändå det ligger lite sanning i att män inte gör för att kvinnor ( enligt de själva) gör det hundra gånger bättre.

Men allting kanske inte ens ska vara 50/50? Vad tycker ni?