Jag bakar muffins i söta små formar i Zebramönster. Alltså jag försöker verkligen att vara en fin liten Rachel Ray / Ellinore Albertsson, som alltid lyckas med sina bakverk och det smakar alltid fantastiskt. De kan ha 100 bollar i luften samtidigt, baka, laga mat, dammsuga. Men jag får helt enkelt erkänna att det där är inte jag. Jag är den lite klumpiga tjejen som springer runt och säger: Ojdå fyrahundrafemtio gånger innan jag inser att jag gjort något fel. Hon som säger " men det gör ju inget att sockerkakan är rinnig, då kan man ju äta den med sked". Haha. Jag vill gäran likna mig med Grandma´n i The Lovely Bones. Det är ungefär så jag kommer sluta. Haha. Eller sluta och sluta förresten, detta är jag när jag är trettio och passar min systers ungar.