Jag vet inte varför, men det här vädret får mig alltid att känna längta-tillbaka-till-London-känslor. Det är så mysigt och så skönt att bli femton igen och bara längta efter att få flytta iväg till London. Nu blev ju inte min Londonresa som den hade blivit planerad att bli men jag var ändå glad att jag fick vara där ett tag i allafall.
Så var ju jag och Mikaela och hälsade på Napoleon Dynamite nu i höstas. Har ju inte visat nästan några bilder alls där och nu tänkte jag: Nu är det fanimej dags! Är ju dock Mikaelas bilder ifrån fejjan, eftersom jag fortfarande inte hämtat dem plus att jag inte ens ägde någon kamera då:( Here we go, i allafall!

 

När vi kom till London mitt i natten satt jag med ett fånigt leende på läpparna hela vägen in. Jag njöt av att ha kommit dit igen. Vi mötte upp Pernilla som var full och där började redan det galna. Sedan gick vi hem med vårat tunga bagage eftersom vi inte fick tag i någon taxi och efter det råkade jag av någon anledning stå och hålla en uteliggares hund medan han var i affären. Haha. Sedan gick vi hem till Pernillas lilla lägenhet där det för tillfället bodde typ sju andra personer( i en trea). Så vi drack ett glas vin, rökte cigaretter och pratade.

---

Day 1

Vi hittade ingen borste hos Pernilla, så vi gick ut oborstade och åt frukost på ett mysigt ställe i Marble Arch och drack lemonade. Jag älskar lemonade!


Lovely London

Sedan frossade vi i shopping. London är heaven för shopping, eller hur!

Starbucks blev nästa stopp för mat, såklart!

Inne på Zara-med mitt oborstade hår.

Så mötte vi upp en något bakis Pernilla i China Town ( det var förresten i China Town jag gjorde min första tatuering) och gick och åt fish and chips på en typisk english pub.

En bakfull en retard.

Vi tre på Pernillas ljumna balkong, innan vi drog vidare till Camden för att titta på ett band som Pernilla kände: Pippa Marias. Grymt bra!

Pippa Marias

Detta är anledningen att Pernilla kallas Napoleon Dynamite. Hahaha

På  flygplatsen på väg hem igen. Jävlar vad bakfull man var där... Men dte var det värt. Tyvärr mådde jag illa på flygresan hem och ja gud vet vad. Haha.

Hejdå London!!!