Så var längesedan jag bloggade igen. Vi har ju inte längre grannens internet och har inte riktigt prioriterat internet heller.

Livet i Melbourne börjar bli lite av ett vanligt liv, med jobb, vänner , fest och allt var det innebär. Jag gillar det, ger mig en falsk trygghet på något vis men samtidigt så funderar jag på vad nästa stopp blir. Letar ett till jobb, dagtidsjobb, för att kunna spara pengar och så vidare. I natt drömde jag att jag åkte hem och kom på, innan jag ens hunnit träffa hela min familj eller mina vänner att det var den mest värdelösa idén jag kommit på någonsin och beslöt mig för att åka tillbaka med första bästa plan hem och hann i tid till jobbet till och med.

Jag vet inte, det är väl sådan jag är på något vis. Spontan, full med idéer och rastlös som aldrig riktigt vet vad jag vill göra. Jag får följa med livet på något vis och inte tvärtom.

Tre av mina fina vänner tar examen efter 3-4 år av plugg. Grattis underbaringar, vad duktiga ni är! Får mig att bli lite sugen på att plugga också, jag menar, man måste ju ha en utbildning. Jag vet att det är många som avundas att jag är ute och reser och så vidare och ja, jag klagar inte. Jag tycker om frihetskänslan som resandet ger, men å andra sidan blir det mer som en dröm än ett liv och man kanske växer som människa och person, men det blir aldrig någon fast punkt i mitt liv. Jag vet inte, har haft många tankar om vad jag vill göra på sistone, jobba i Thailand, flygvärdninna eller börja plugga. Kanske flytta till en annan stad eller så, men är trött på att bestämma saker som aldrig blir av så jag försöker verkligen leva i nuet, även om det är svårt för mig. Just nu är jag lycklig i kalla Melbourne och det tänker jag fortsätta vara.

Så vad har hänt? En rolig sak var väl när jag, Eva, Alex och DJ från jobbet var tvungna att skaffa ett RSA ( australienskt alkoholtillstånd som man måste ha när man jobbar kring alkohol.) Det vräkte ner regn, gatorna var floder och vi hade bara två små paraplyer som vi var tvugna att dela, vilket betydde att hälften av oss var dränkta. Så går vi till platsen där Eva "var hundra procent säker" på att det skulle vara. Efter en halvtimme kom hon på att det visst inte var den adressen, så vi går till den andra plasten, bara några hus bort. De hade lektion och man var tvungen att vänta utomhus, vilket vi inte ville då de som sagt regnade en del. Vi beslöt oss för att ta en kaffe någonstans, men hittade inget café, så vi gick till en backpackers-pub nära Victoria Market. Inget kaffe, men öl. Haha! Vem gör sånt innan ett RSA?  En mycket underlig pub var det, med ett fejkträd mitt i puben, en gammal hund som gick runt och somnade på DJ:s fötter, dock en mycket trevlig ägare.

Oj, ingen kommer orka läsa den här texten insåg jag just. Men vad gör det, ni tittar ju ändå bara på bliderna;)
Ska dock bli bättre på att uppdatera, om jag inte blir för lat, vill säga. Får väl nästan be om ursäkt för det extremt bleka ansiktet jag fått. Alltså, jag har inte varit såhära grön-blek på flera år tror jag. Vantrivs verkligen, men det är inget att göra åt. Får dra upp längs kusten så fort jag sparat lite antar jag.

Saknar er alla därhemma!
Kyss och puss!
/Lisa